Kontrast.

Hemmahimmel 29 december 2009.

Hemma.
Efter evighetsresa.
55 graders temperaturskillnad.
På ett kick.

Kvällspromenad.
I långsamtempo.
Bland massaminusgrader.
Snödrivor.
Gav efterlängtad.
Rofylld.
Ensamtid.

R gav smslöfte.
Om finfin skidåkning.
Inom snarasteframtid..
Jag funderar på djupaknäböjochrättteknik.

Jag toklängtar efter.
Branta backar.
Röda kinder.
Utetid.

I massor.

Stilla.

Freedom beach 20/12 2009

Märkligt.
Att sitta påandrasidanjorden.
På den här stranden.
Och skriva.

Här är läget lugnt.
Inget annat är möjligt.
I denna miljö.

Hjärtat slår sina slag.
Regelbundet.
Stilla och lugnt.

De finaste badar till russinhud.
Igenochigenochigen.
Snorklar.
Bland koraller.
Nemofiskar.
Turkost vatten.

Hemma bjudspåhus.
Mitt.
Jag försöker.
Tänkabort.
Saker som ångra.
Längta hem.

Intalar.
Omochomigen.
Att det blir bra.
För de finaste.

Jo. Det blir det.

Korta stunder.

Attåkabort.
Är ett kapitel för sig.
Jag är inte så bra.
På det.
Nuförtiden.

Inte nu.
Inte efter.
Svartahålsbesök.

Det som är utöver det vanliga.
Som jag inte riktigt styr över.
Tar så obeskrivligt.
Mycket energi och kraft.
Att det nästan.
Inte går och är möjligt.

Det går inte beskriva.
Känslan och frustrationen.
Att ha blivit så beroende.
Av att veta. Precist.
Ha kontroll.

Jag skojar.
Om att det hör till.
Autismen.
Årstiden.
Snart svartahålsdagen.

Men egentligen.
Handlar det om.
Något helt annat.
Rädslan och frustrationen.
Att hamna där igen.

Där allt är utom kontroll.
Kanske gör jag det.
Innan jag vet ordet av.
Om jag tappar kollen?

Men det tröttar och tär.
Och jag erkänner det.
För mig själv.
Bara korta, korta.
Stunder.

I taget.

Denna dag.

För precis ett år sedan.
Denna dag.
Skrev jag om.
Slutdagssorg.
Framtidsångest.

Full av upplevelser.
Från annorlunda studietid.
Frustrerad.
För det somskullekomma.

I dag.
Ligger friskluftsmätaren.
På massaminus.
Likaså träningsmängd.
Och varmgradsresepackning.

I dag.
Är jag besviken.
På misslyckad sistaskrivdag.
Innan inlämningsstopp.

I kväll har jag också.
Prövat tusen olika ord här.
Skrivsuddat lika många.
Just bara för att det inte.
Riktigt vill sig.

Förklaringar.

Vissa saker går liksom inte.
Att förklara enkelt.
För femtonåriga flickor.
I dag har jag.
Försöktförklara.

För en tös.
Att vi måste konfrontera.
Hennes pappa.
Berätta att natur.
Är den linje hon minstavalltihelavärlden.
Vill gå.
Fast han vill det.

Och för en annan.
Omvadsomhänder.
När man bara äter.
Gröna äpplen.
Att det finns ögon som iakttar och ser.
Som vet vad det betyder.
Som varit där.
Själv.

För dagen sista tös.
Handlade förklaringen om.
Att man faktiskt får säga.
Attmanhatarsinmamma.
För att hon är obotligt sjuk.
Och inte kommer.
Finnas kvar så länge.
Att det finns.
Stödhjälpochrådattfå.
När man är femton år och.
Jätterädd. Jätteledsen. Jättearg. Jättefrustrerad.

Mängder av tårar.
Kantade denna dag.
De var av blandat slag.
Rädda, ledsna, arga, ilskna, tacksamma, trötta, lättade.
Deras och mina.

Inga enkla förklaringar.
Var det.
Kanske har Einstein rätt.

Men vissa saker.
Är inte enkla.
Att förklara.

För de är.
Nästan omöjliga.
Att förstå.

Inte representativ.

Den här sommarsoliga.
Brunabensbilden.
Kan knappast representera.
Dagensväder.

Den får kilas in.
Här.
I novembermånaden.
För att påminna.
Och lysa upp.

Kursuppgifter i massor.
Tröttar innan ens påbörjat.
Frustration över envist.
Utdragen.
Frånvaro av ord.
Hjälper till.

I dag har Nils.
Fattats mig.
I tio månader.

Allt eftersom tiden går.
Blir det enklare.
Att glädjas över.
Detsomvarit.
Och inte drunkna.
I sorgen över.
Detsominteär.

Tänk.
Alla bekymmerslösa.
Somriga.
Bradagar.
Vi delat.

De kan man njuta av.
På insidan.
I den mörkaste.
Av månader.

Tre.

Tre.
Var dagens siffra.
III.
Var forskningsfältets nummer.
Tre.
Studenter var vi.
Tre.
Var också de herrar, jag delat dagen med.

Den förste.
Var en kvantitativ herre.
Som försökte förklara.
Inge hopp.
Bland univariata, bivariata och multivariata.
Variablar.
Det gick sådär.

Den andre.
Var Herr Fd.
Fortfarande så verkligtmärkligt.
Vi går som katten.
Runt het gröt.
Närmar oss med myrsteg.
Hurdetblevsomdetblev.

Den tredje.
Var finastekollegan.
Han som leder laget.
Och gör det så bra.
Kaffe och förundrat finprat.
Avslutade dagen.

Jo.
Tre var dagens siffra.
En tillfällighet.
Eller som det visst heter.

Ad hoc.