Sittsten.

En sittsten.
På ö.
Ger huvudbry.
Magont.
Underskinnetkli.

Vill så gärna.
Göra rätt.
Mot alla.
Mest mot den.
Som gett.

Annat ger också.
Huvudbry.
Men där.
Lägger jag mig.
Platt nu.

Vill smita.
Ta tangentbordsvägen.
Slippa se.
Tänker enklastmöjligt.

Grummel.

Dagens sparvlycka.
Förtogs av hinnamåsteskynda.
Sen av samtal med L.

Som vädjar till mitt förstånd.
Som tycker jag borde se.
Utnyttjadvarning.

Begripa att det är så det ligger till.
Och inget annat.
Omjagnutroddedet!

Nu på senkvällstiden.
Försöker jag hitta tillbaka.
Till tidigaredagens.
Lyckobubbel.

Jag tar min nye kollega.
Till hjälp.
Som mötte mig med storaleendet.
I dag när jag kom.

Jag vet nog... sa han.
På fredag träffas IUP-gruppen.
Jag sa att du kommer.
Visst vill du!?

Jo.
Det tror jag.
Att jag.
Vill.

En sparv.

Har inte varit.
På jobbet.
Särskilt länge.

Ibland längtar jag.
Efter annat.
Andra.

Men i dag.
Kunde jag minnas.
Vad det här jobbet.
Kan göra.

Han är en.
Sparv.
Med livskrångel.

Så otroligt rädd.
Pickande hjärta.
Jagad blick under långlugg.

Vägen till.
Innerst inne.
Är lång.

I dag hoppas jag.
Att vi tog förstastegen.
Kanskekanske.

Jag önskar ensistagång.

Byarums klippor, juli 2008.


Nypåjobbet.
Sysselsätter mig.
Tack och lov.

Saknar.
Makalöst.
Obeskrivligt.

Tänk om vi kunde få.
Ensistagång.
Åh, vad jag önskar det.

Då skulle jag.
Försäkra mig om.
Att han riktigtriktigtriktigtsäkert vet.
Allt han gjort.
Och betyder.

Man saknar bara när man också älskar.
Säger Forrest Gump.
Jag tänker.
Att han.
Har alldeles.
Rätt.

Evighetssaknad.

Solnedgång över Kalmar sund. Juli 2008.


I dag.
Sänkte sig solen.
Över Kalmar sund.
På riktigt.

Finaste Nils.
Finns inte.
Mer.

Saknar.
Så.
Otroligt.

Har svårt att.
Föreställa mig.
Ön.
Utan.
Bredvidnilsplats.

Promenaderna.
Ner till fiskeläget.
Via glashyttan.
Förbi rökeriet.
Och så stranden hem.

Samtalen.
Klokord.
Om tid.
Om val.
Om hjärtats röst.

I morgon är första dagen.
På en evighetssaknad.
Jag försöker fånga.
Sistastunder.
I minnet.

Finaste Nils.
Vad jag.
Saknar.
Dig.

Dagen.

Så kom den då.
Dagen.
När justnulivet.
Förändras.

På måndag.
Landar jag i vardagen igen.
Plötsligt känns lektioner.
Schema och inrutade dagar.
Så alldeles hopplöst.
Omöjligt.

Det svåraste.
Är nog ändå.
Tanken på en vardag.
Utan finastevän.

Lyssnar på.
Den här.
Långt nere.
I självömkansträsket.

Tänker på.
Den vackra filmen.
Om de som fann.
Varandra.

Som ontimagenlängtade.
Längeväntade.
På varandra.

Att saknad.
Och längtan.
Kan variera.
Så obeskrivligt.

Ny på jobbet...

Slutdagssorgen är somdenär.
Det växlar.
Fortfortarefortast.

Jag vill.
Ta till vara på.
Och uppskatta.

Men snart.
Är jag.
Ny på jobbet.

Var där i går.
På detnyajobbet.
Kände efter.
Hela tiden.

Såg fd. ministrålar.
Nu 185 cm långa.
Lufsa runt.
Sådär som.
14-åringar gör.

De var glada.
Kände igen.
Ville prata.
Undrade.

Kollegorna.
Är också glada.
Väntar på.
Att jag ska börja.

Och jag då?
Vad är jag?
Förutom.
Ny.
På jobbet?