Osorterade tankar.

Tänker lite runt i kring i dag.

På hur det kan skilja sig mellan kommuners olika skoltänk.
Jag har fått en viss insyn i skolchefsbekantens kommun.
Jag jämför och förundras.
Över skillnaderna.
Mellan hans kommun och min.
I tänk, driv, framåtanda, resonemang och diskussioner.
I ledning.

Är det likvärdigt?
Kan det någonsin bli det?
Måste det bli det?

När skolchefsbekanten utbildar alla sina rektorer och alla sina lärare för att ta chansen att göra något bra utav de skriftliga omdömena, har min kommun inte insett vidden av det hela.
Hos oss lämnas jätteansvaret gladeligen över till varje enskild skola.

Utan utbildning.
Utan samsyn.
Utan engagemang.
Bara så väldigt enkelt.
Och precis som vanligt.

Skriftliga omdömen.

Skriftliga omdömen införs i skolan från i höst.
De får vara betygsliknande, de får vara i form av siffror eller bokstäver.
Det är upp till varje rektor att bestämma...

Jag har en viss bristsyn.
Jag känner mig tveksam.
Till de skriftliga omdömena.
Som ska utformas på varje enskild skola.
Som får vara betygsliknande.

På min skola.
Visste rektor för två veckor sedan.
Ingenting om införandet av dessa omdömmen.
Väl förberedd?
Eller så inte.

Vi har nationella prov.
En mål- och resultatstyrd skola.
En läroplan.
Uppnåendemål och strävansmål.
IUP.
Fullt tillräckligt om de nyttjas på rätt sätt och fullt ut!

Jag tänker att vi borde fokusera skoldebatten på innehåll och lärande i skolan. Det är i lärmetoderna som engagemang, inspiration, nyfikenhet och motivation skapas. Grundförutsättningar, som på många sätt avgör hur mycket vi lär och framförallt vad vi lär. Lärandet är en komplicerad process med såväl skolledare som pedagoger inblandade. Det
behöver bli lugn och ro, inte tvära kast vart fjärde år

Oförmågan att enas politiskt regering och opposition är aningens oroande. Den senaste årens evidensbaserade forskning och diverse statliga utredningar visar tydligt att framgångsrika skolor vilar i ett ledarskap med tydliga visioner och ett kontinuerligt utvecklande av verksamheten. Om vi i debatten fokuserade lite mer på lärande så skulle resultaten i den svenska skolan inte låta vänta på sig.

Så tänker jag.
I dag.

Jag har inget att ha på mig...

...under utvecklingsdagarna och tog upp ämnet med L.

- Aldrig att jag följer dig på stan. Du vet att jag hellre tar 100 spöstraff på torget än det.
- Men nu är det kris... Det måste vara helt rätt!
- Åh, aldrig! Det finns ju inga kläder i hela världen som duger till dig. Det är för kort, för u-ringat, för snävt...
- Ja men, nu är det kris på riktigt. Jag säger bara det...
- Nu igen?

:-D , :-], (:MSN:)

Ja, jag håller med!
Helt omöjligt att tyda...

Det började med en distanskurs över nätet, där ett av forumet var chat på MSN.
Sen kom IG-gruppen in i mitt liv och för dem var det här vardagen.

Det som intresserar dem utanför skolan, intresserar mig innanför skolan.
Jag blev kvar.
Försökte lära mig.
Av dem.
Försökte förstå.
Och utnyttja i lärandet.

Nu har jag ny dator.
I dag har jag installerat MSN igen.
Vips var jag inbjuden.
Till chat.
Igen och igen.

Så kul.
Men svårt.
Jag fattar språket så dåligt.
Men de bjuder in.
Jag tackar för det.
Och lär mig.
Massor.
Av dem.
:)

Vinkväll.

I går hade vi vinkväll.
Bästaste, finaste L och jag.
Som vanligt pratade vi om allt och alla.
Löste en del världsproblem.

Resonerade om det som är enkelt.
Om det som inte är det.
Jag vet inte om vi kom fram till något.
Mest troligt.
Inte.

Nåja, lättade hjärtan, tårar och gapskratt.
Blandat med lite vin.
En skön försommarkväll.
Kan vara precis vad man behöver.
Då och då.

Bedömning för att värdera eller stimulera?

Käraste L tycker att bloggen är urtrist.
- Jag borde ha sagt att det skulle vara en inredningsblogg i stället, säger hon.
- Jamen, du hatar ju inredning...
- Ja, just det!

Nåväl, nu är det min blogg och då får den handla om skolfrågor.

Jag diskuterar bedömning, mailledes, med ett arbetslag i skolchefsbekantens kommun. De som vill se matriser. De har skickat mig sin matris och jag kan återigen konstatera att många lärare arbetar med matriser och tror då att de gör en formativ bedömning. Inget kan vara mer fel än det. Den matris jag fick i dag var solklart summativ. Ett avprickningsschema, med ett annat namn.

Jag tänker att uttrycket formativ bedömning i sig är lite missvisande. Det är egentligen ett förhållningssätt till undervisning och vi kanske borde prata om formativ undervisning istället. Att forma elevens utveckling och lärande. Motsatsen är en undervisning som ser som sin huvuduppgift att föra fram ett ämnesinnehåll.

Den formativa, kvalitativa kunskapen är inte mätbar. Slutledningsförmåga eller kommunikativ förmåga går inte att mäta, men däremot att bedöma. Att bedöma kvalitativ kunskap innebär att beskriva var eleven befinner sig i sin utveckling av aktuell förmåga. Den skillnad som finns mellan att bedöma kvantitet och kvalitet är avgrundsdjup. I det ena fallet mäter man och i det andra fallet analyserar och beskriver man den utvecklingsnivå som uppnåtts.

Kvalitativ kunskap defineras i Solverkets kommentarmaterial som förmåga. En förmåga uttrycks genom handling. Det är också därför som betygskriterierna uttrycks med verb.
Använder, planerar, genomför, tillgodogör sig, sammanfattar, reflekterar, analyserar osv.

Återigen blir HUR:et i fokus. I de flesta bedömningsmatriser finns det inte ens en hur-kolumn, utan bara vad-kolumner.

Då blir det problematiskt.
Då blir det avprickningsschema.
Då blir det inte formativ bedömning.

Sommarlov, snart...

I går var sista dagen på terminen.
Kursavslutning.
Nu - sommarlov.
Skönt, efter hektiska sista veckor.
Men också den där känslan av att luften går ur en.
Någon slags tomhet.

Och nu då?
Ja, just ja...
Skolchefbekantens personalfortbildning.
Han kanske tror att jag lämnat wo.
Får kanske ta och ringa honom i dag.
Säga att jag lever.
Att jag är redo.

Men sommarlovet då?
Vilan?
Ja, ja inte nu, men snart!