Här igen.

Så vist.
Ordnat.
Att härigen.
Känns gammaltochvant.

Stora fröken.
Rör sig friare.
Än någonsin gång.

Och kanske.
Är det först.
Den här sommaren.
Hon gör mitt öliv.
Till sitt.

Hon cykelfärdas.
Med bara ben.
Långt och snabbt.
Hennes blonda hår.
Stå rakt ut.
I vinden.

Hör henne skratta.
Ser henne ta in.
Sommaren.
Kanske på riktigt.
För första.
Gången.

Lycka.

Resonerade.
Med en finvän.
Häromdagen.
Om att längtaut.
Bort.

Och om lycka.
Om huruvida.
Lyckan finns.

Eller om den är.
Som skatten.
Vid rengbågens slut.

Den där.
Som alla känner till.
Har hört talas om.
Men som alla också vet.
Inte finns.
På riktigt.

Kanske en känsla.
Ett tillstånd.
Något vi hoppas på.
Möjligen naivt.
Obeskrivbart.

Jag vet inte.
Inte heller vet jag.
Om det är lyckan.
Som är målet.
Härochnu.

Men jag vet.
Att under,
Evighetslånga.
Droppminutrar.

När påse.
Efter påse.
Med genomskinligt.
Droppade in.

Lovade jag.
Mig själv.
Att lyssna.
Och att på något vis.
Försöka hitta.
Livet i mig.
Igen.

Bara jag fick.
Chansen.
Ytterligare.
En gång.

Och det.
Fick.
Jag.