Bortlängt.

Freedom beach, december 2009.

Bortlängt.
Är det ett ord.
Som finns?

Jag har i alla fall.
Det.
Nu.

Bara så.
Ni.
Vet.

Så smått.

Ljus i novemnermörkret. I dag. 2010.

I dag.
Är hjärtat.
Mjukt.

Har gjort.
Brasaker.
Vilat. Läst.
Lekt med foton.

Funderat.
På behandlingförgråfläck.
Utan att.
Panikandas.

Misstänker.
Att jag får.
Samlaihopmig.
För kraftansträngning.

Alla.
De känslor.
Som finns i det.

Kan liksom.
Omöjligt rymmas.
I en femtiosjukiloskropp.
Med bara ett.
Hjärta.

Fruset.

Vintrigt hundkex. Vintern 2009.

På något vis.
Lika oförberedd.
Varje år.
På mörker.
Och kyla.

Känner mig blek.
Slut. Spak.
Gammal.

Försöker.
Ta beslut.
Ombehandlingsmetod.

Man klarar.
Mycket mer.
Än man tror.

Det får jag bekräftat.
Gångpågång.

Nu behövs bara.
Ett reservbatteri.
Och en.
Mängd.
Mod.

Vissa dagar...

...piskar snön.
Ens ansikte.
Och man ångrar.
Att man steg upp.

...piskar provsvar.
Ens hjärna.
Och lämnar.
Ingen ro. Alls.

...piskar tröttheten.
Hela ens existens.
Och man undrar.
Hur man ska orka.

...vill man bara.
Hoppas.
På en bättre dag.
I morgon.

I bil.

Kompakt mörker.
Regnsmatter mot rutan.
Mucho Gusto utlovar radiosport.
I timmar.

Vi kan vara.
Var som helst.
Mellan A och B.

Bara mötande strålkastare.
En och annan.
Varningsskylt.
Vittnar om annat liv.
I den här stunden.

De båda fina.
Sover bak.
Minns ron.
I att somna.
Till motorljudochregnsmatter.

Minns friden.
I att se stjärnorna.
Genom bakdörrsrutan.
Innan man somnade.
Allt annat försvann.
Snabbt.
Men stjärnorna.
Rörde sig långsamt.

I kväll.
Ser man inte stjärnorna.
Vi åker genom.
Det svartaste svarta.

Bort och hem.
På samma.
Gång.