Det sista.

Sista öbilderna, sommaren 2010.

Snart hemfärd.
Fördenhärgången.
Utan ångest.
Panik.
Låtmigstannalitetillkänslan.

Sagolikt skönt.
Att slippa.
Känna.

En finfin vistelse.

Har det allt.

Varit.

Åska.

Min utsikt, denna kväll. 2010.

I kväll.
Förändrades himlen.
På nolltid.

Från solsomvanligt.
Blev kvällshimlen.
Väldigt mörkochmäktig.

Tänk att sitta.
Inlindad i filten.
Och betrakta.
Med kameran.
Somendasällskap.

Finaste fint.

Jobb. Jobb. Eller jobb.

På den årliga.
Sommarfesten.
Blev jag heltplötsligt.

Erbjuden jobb.

I universitetsvärlden.

För en.
Hundradelavensekund.
Var jobbet.
Mitt.

I den hundradelen.
Av en sekund.
Fanns inget.

Justnuliv.
Inget husirad.
Inga finflickor.

Det fanns inte heller.
Något arbetslag.
Någon lagledare.
Någon rektor.

Som alla kämpat.
För att jag.
Skahelatidenvara.
Där.

Jag andas.
Förhoppning.
Om att det ska komma.
Enannangång.

En bättre.
Lämpligare.
Modigare.
Gång.

Till havs.

Bödabukten. 21 juli 2010.

Så här.
Har dagen.
Spenderats.

Varken.
Merellermindre.
Gudagott.
Var det.

Här har.
Vissaåkt.
Och andra.
Kommit.

Det gör.
Samvaron.
Liteenklare.

Ju fler andra.
Desto mindre.
Jag.

Cykeltur.

Gamla kustvägen, juli 2010.

I dag.
Har jag cyklat.
Finaste cykelturen.
Som finns.

Det var.
Bara fantastiskt.
Heltenkelt.

Hjärnan tänkte
Ingatankar.
Hjärtat slog.
Lugntochbehagligt.

Så där.
Somdetfaktisktgör.
Ibland.

Resten av kroppen.
Gjordesitt.
Även kameran.
Fick arbeta.

Braattha.
När termometern visar.
Massaminus.

Slappt.

Dagen var.
Strålande.
Påallasättochvis.

Ledigt ledig.
Befriande slö.
Med sänkta axlar.
Och magandning.

Lånt borta.
Från justnulivet.
Hur matkrånglet ska hanteras.
Provsvarochröntgenbilder.

Värken i handochfotleder som inte ger sig.

Alltet.

Ena ögat motdeandrassmå.
Naturligtvis ytterstute.
På bryggan.
Alltid det.
Var annars?

Skrattar åt.
Tvååringens försök.
Att blåsa såpbubblor.

Så svårt innan.
Så lätt sen.
När man.
Kommit på det.

Komma fram.

Hos Karin. Juli 2010.

Framme.

Jätteframme.

I värmen. Vid havet. Bland stenarna.

Attkommafram.

Följs även det.

Av vissarutiner.

Klockan.

Läggs i denblommigaburken.
Sen promenadrundan.

Alltid.

En sväng ner.

Till havet.

Via bryggaochsittsten.

Så förbi NilsochKarin.

Och upp igen.

I år. I går.

Mötte jag.

Hansomrökerfisk.

När jag promenerade.

På förstasvängen.

Jaså. Ni är här nu!

Ja, då kan sommaren börja.

Sa han och log välkomnande.

Och ja.

Nu.

Kan sommaren.

Börja.

Dagen i dag.

Dagens eftermiddagstimmar.
Höll toppkvalitet.
Och suddade liksom bort.
Övrigt överflödigt.

Inget särskilt hände.
Bara stilla packning.
Inför mångadagars.
Öliv.

Men alla runt.
Var bara så.
Vardagsglada.

Listorna.
Var irakrad.
Väldigt strukturerade.
Väl fungerande.

Jag log.
När jag listströk.
Nedpackat.

Tänkte på.
Enannan.
Som packar påannatvis.

Och som skulle.
Skrattat.
Gott.

Grått, suddigt och lite luddigt.

Grått.
Var det fortfarande.
På röntgenbilderna.
Lite mer. Lite annars.
Än förut.

Suddigt.
Var det.
På bilderna.
Till läkarnas förtret.

Luddigt.
Var svaret.
På vad? Varför?
Och vad händer nu?

Men de hade.
Gott hopp.
Om att det nyagrå.
Var friskt. På tillväxt.
Jag tror också det.

På mångatusendagar.
Har jag inte.
Varit så bra.
I ryggen.
Som nu.

Nästan heltutan.
Stelhet. Domningar. Ilningar. Stickningar.
Bara starkt. Friskt.
Och bra.

Jo. Faktiskt.

Där...

Byrum, Sandvik. Juli 2009.

...är där.
Man inte.
Är.

Men snart.
Ja. Alltså.
Om en vecka.

Är där.
Här.
Där man.
Är.

Jag tror inte.
Jag längtat så
Galet mycket.
Efter öalltet.

Som nu.

Fotboll och flätor.

Juli 2010.

För ägarinnan.
Till skorna.
Har helgen varit.

Full av fart.
Fotbollochåterfotboll.
Lägerliv.
Godis.
Och disco.

För flätflickan.
Slutade helgen.
Innan den egentligen.
Hunnit börja.

Någon gav felmat.
Till den hyperallergiska.
Så i stället.
För ovanstående.

Blev det magpaj.
Barnklinik.
Matrestriktioner.

Olika.
Falla.
Ödets lotter.

I början av juli.

Dagen.
Har jag tillbringat.
Påjobb.
Det var ingen bra.
Jobbardag.
Alls.

Den har även.
Tillbringats.
I ett väldigtlitet.
Rum.
Det var bättre.
Påallasättochvis.

I kväll.
När jag förrådsmålade.
Hörde jag på radion.
De pratades om saknad.
Och längtan.

Någon klok Eva sa.
Att de man är nära.
Älskar. Tyckermycketom.

De finns inflätade.
I ens själ och hjärta.
I ens sätt att tänka.
Att vara och att se på världen.

De har blivit en del.
Av en själv.
Och finns på så sätt.
Alltid med.

Det var finfina ord.
Att minnas justikväll.
Så här i början.
Av juli.